ett långkok nära kokpunkten.

Sigur Ros – Hoppípolla



ibland saknar jag dig
så mycket
så mycket att jag börjar småkoka
som ett långkok,  mot mörheten

men jag måste vara en järnstång nu
och inget långkok,
sådant håller ju aldrig
det gör järnstänger
dem är inget naturen kan bryta ner
men din natur är något helt annat

då och då
tar jag fram dig,
som en joker i bakfickan
och det slår inuti
som ett slagverk på ecstasy





the storm

Ane Brun – To Let Myself Go


det är något som kryper omkring
nånting som plötsligt är där
utan att säga till

jag vet inte om det är sol ute
eller om gräset är klippt
men jag antar att fåglarna har vaknat
idag ochså
och jag antar att himlen fortfarande
är blå

det känns lite underligt, som
om man inte har något grepp om
nånting
som om en feber har svept in
och blåst bort allt förnuft och rutin

men läkare utan gränser kan inte hjälpa
till med den här stormen
för den är så stilla att inte ens luften
har ändrat någon riktning



RSS 2.0