.

Sigur Ros – Hoppípolla



ibland saknar jag dig
så mycket
så mycket att jag börjar småkoka
som ett långkok,  mot mörheten

men jag måste vara en järnstång nu
och inget långkok,
sådant håller ju aldrig
det gör järnstänger
dem är inget naturen kan bryta ner
men din natur är något helt annat

då och då
tar jag fram dig,
som en joker i bakfickan
och det slår inuti
som ett slagverk på ecstasy