i dont need no enemy to wake me in the night
jag står framför badrumsspegeln
med hela jag i mina händer
det är så det känns
fast det syns inte alls
jag letar efter något större
något kraftigare
som monsuner
en tsunami
eller en mindre förändring
i vädret
iallafall
det var längesen
och allt jag känner
är vindpustar
som tränger igenom
när jag står där
framför badrumsspegeln
jag simmar i början
av ett hav
mot ingenting alls
med lugna vågor
och en bra väderprognos
men jag vill ju upp på ett berg
bara tunn luft runtomkring
i know it well
jag springer på gator med sen kvällssol
och det är mitten av april nu
det var längesen jag gjorde något
på riktigt
för allt runtomkring
är bara skitig plast och tunna väggar
mina händer rör sig inte i nån takt
utan hackar sig fram
mot saker jag inte bryr mig om
alls
jag kommer ihåg hur det ska
kännas
ibland
om man har tur
eller tvärtom
och allt som känns är egentligen
bättre
än något mittemellan
för allt far bara förbi
ingenting som fastnar på mig
längre
saker som retar mig
försvinner lika snabbt
som ett rökmoln
man inte kan fånga
jag vet inte om jag kan ta mig igenom
eller ta mig runt hörnet
jag kanske är fast
någonstans på mitten
där allt rinner av
där ingenting stannar kvar
