korta sträckor med svid i magen.
jag vet inte, det är en rödmåndag, alltså en söndag. så jag tar på mig all ångesten idag istället.
solen lyste som en lördagsförmiddag igår och lurade magkänslan att hålla i.
men idag tog jag på mig regnjackan. idag är det inga fina magkänslor som kvittrar och rör
en fram och tillbaka med pirr. idag är det ångest som rör oro mothårs, som magsyra i halsgropen en
söndagsmorgon.
så, för att ångest ska trivas idag så får ni en låt jag gillar himla mycket.
det känns så mycket som jag för 5 år sedan. det känns som hörlurar på en buss, som en av
sångerna jag spelade alldeles för mycket för att faktiskt förstå att man ramlar efter ett tag,
om man utmanar kardborre och sockiplast för mycket.
det känns i magen och i nackhåren, det svider till alldeles för mycket. och det är självplågeri.
Jon Foreman – The Cure For Pain
en fin röst som fungerar så oerhört bra till just sådan här musik.
har frontat flera band, mest kända bandet är Switchfoot. men började 2008 med att släppa material på egen hand, vilket jag är rätt glad över. jag och kokos-teet.
Skiva till söndagskaffet
En skiva till kaffet
Varsågod på en söndag!
För att på riktigt få fram söndagskänslan så går det inte att lyssna på vad som helst.
det får inte vara för glatt, inte för neråt eller för mittemellan. fågel, fisk eller mittemellan
är ingen lek man leker en söndag, as simple as that.
min tanke var helt enkelt att eftersom söndagar är dagen för minnesluckor, ångest
och förvirring för en del så passar den här skivan ypperligt. Inga krångliga texter
eller skit att gråta eller skratta till, för att man känner igen sig. de flesta fattar ingenting av
musiken, vilket man kan hoppas är bra och inte bara ännu mer förvirrande.
för andra så är söndagar en dag för vila, kaffe och filtar och hundar och volvos och kroppsöppningar.
eller något av det. och då är det skönt att bara ha något som är lagom glatt, inga clowner och inga fioler.
bara helt jävla plain skön musik som rinner genom dig samtidigt som kaffet, eller huvudvärkstabletten,
med en känsla som förhoppningsvis lättar upp söndagen.
Carla Bruni – Quelqu'un M'a Dit
Skivan kom 2002/03 och sålde som socker smälter i solen.
hemmasnickrad i köket och väldigt finurlig och finstämd.
en filt,kaffekopp,lite kokoskaka och Dirty Blonde så är jag klar.
Varsågod på en söndag!
För att på riktigt få fram söndagskänslan så går det inte att lyssna på vad som helst.
det får inte vara för glatt, inte för neråt eller för mittemellan. fågel, fisk eller mittemellan
är ingen lek man leker en söndag, as simple as that.
min tanke var helt enkelt att eftersom söndagar är dagen för minnesluckor, ångest
och förvirring för en del så passar den här skivan ypperligt. Inga krångliga texter
eller skit att gråta eller skratta till, för att man känner igen sig. de flesta fattar ingenting av
musiken, vilket man kan hoppas är bra och inte bara ännu mer förvirrande.
för andra så är söndagar en dag för vila, kaffe och filtar och hundar och volvos och kroppsöppningar.
eller något av det. och då är det skönt att bara ha något som är lagom glatt, inga clowner och inga fioler.
bara helt jävla plain skön musik som rinner genom dig samtidigt som kaffet, eller huvudvärkstabletten,
med en känsla som förhoppningsvis lättar upp söndagen.
Carla Bruni – Quelqu'un M'a Dit
Skivan kom 2002/03 och sålde som socker smälter i solen.
hemmasnickrad i köket och väldigt finurlig och finstämd.
en filt,kaffekopp,lite kokoskaka och Dirty Blonde så är jag klar.
