.

Pete Yorn – Strange Condition

och jag har saknat dig ibland
jag har önskat att du skulle ha skickat ett sms

mitt i natten
har jag velat vakna av ett
sms om att du är lite ensam, fast att du har sällskap

och jag har velat skicka ett sms
mitt i natten
när jag legat vaken, helt ensam

jag hade kanske sagt nej, det går inte alls
jag är för svag för dig, still
jag hade kanske sagt nej, jag kan inte nu
jag är för stark för att brytas ner igen, äntligen

men jag hade förmodligen skickat några siffror
och letat fram det finaste te jag har
jag hade nog tagit på mig de vackraste
trosor du någonsin sett

och jag hade alldeles säkert sprungit ner till hörnet
och köpt ett cigarettpaket att dela på
i natten,
med dig

Regina Spektor – Hero


sometimes i sit by the window
tapping a finger at the glass
trying to recall times of happiness
moments of laughter
and i hear voices of lost days

the subway is far away now
and the boats are even further
lost are the hours afterwards
the minutes right behind the sorrow
left are words you wish you had said
when they were needed
and not repeating them now

and you wonder
where the letters and the touch of
something you thought youd never lose
goes
when things fall apart

where tiny cars and chairs of memories
goes
when things falls to pieces

Försök att alltid hålla ditt huvud högt,
även om andra vill hålla dig nere.
Göm aldrig framfötterna, visa dem så mycket du kan!

Skratta ofta, men inte jämt.

Leta alltid efter de små sakerna och ögonblicken,
spara inte bara på de stora.
För när allt kommer omkring vill du inte komma ihåg hur allt slutade,
du vill bara komma ihåg de de små stunderna med de stora känslorna,
som egentligen var det som förändrade dig.

Vaknar du upp med asfalt i bröstet på morgonen,
känn på det ett tag, få inte panik.
Bota det sedan med en rostad smörgås med honung på, bara för att det låter bra,
inte för att det fungerar.

Gråt så mycket du vill, du är lika stark för det,
men aldrig för småsaker.
Och låt aldrig gråten stanna kvar för länge, skriv hellre ner den på ett papper
och låt den rinna av dig.

Om din mage skriker, skrik inte tillbaka,
prata hellre med den och lugna ner den.
Jag lovar, av erfarenhet - det blir bäst i slutändan.


Nouvelle Vague – Dancing With Myself

köpa en bil och åka färjor och vägar så långt det går,
jag vill prova alla parker och på alla varma plankor vid vattnet värma mina lår
jag vill prova hundratals olika ölsorter och låta andra vindar blåsa i mitt hår
jag vill sitta på nya tak och lyssna på gammal musik
hitta gränder med sval kullersten som leder till tusen nya fik
jag vill ha ett litet hus där alla är bjudna på fläderdrinkar med vattenmelon
i trädgården alla dagar i veckan
jag vill vakna upp med ett pirr i magen och känslan i händerna
på andra platser nu

du.





Vidar Vang – Stand Up

det är konstigt, allting som händer egentligen. det händer någonting
och man är inne i det,som i en bubbla. som i ett pariserhjul,
och det snurrar runt runt runt. men det tar ett tag innan
du förstår att det faktiskt stannat. för du är ju allt i din värld.
eller ingenting. men det där ingentinget tar ändå upp all plats,
andas lika mycket som det där allt:et. så det fortsätter snurra
lite till, tillochmed när det stannat. och innan du vet om det så
sitter du där på en stol i ett litet kök och dricker en ny te-sort,
med nytt folk och nya stolar och berättar om ditt pariserhjul,
eller din berochdalbana. det är plötsligt stopp. S T O P P.

du är en människa igen, hur känns det? en f ö r n u f t i g människa
som inte snyftar sådär öppet, som inte längre glömmer att duscha,
eller att äta. utan du är (äntligen?) normal igen. som alla andra är.
som man faktiskt ska bete sig. och dina vänner pustar säkert ut
bakom gardinen när du går därifrån. - äntligen som vanligt!
säger dem till varandra. p u h.

du kommer hem och klär av dig alla kläderna som suttit på
din kropp, utan att du har tänkt så mycket över det, hela dagen.
du låter dem inte ligga i en varm hög, utan du sorterar ut skitigt
och rent. du är ju trots allt en människa med rutin och förnuft
(känsla får pausa på en stubbe sålänge), och inte en vilde.
sen kliver du in i duschen, med försiktiga steg, du vill ju inte
skada dig eller för guds skull, dö. (längre.) vattnet rinner nerför
ryggen och över dina nakna bröst. du sneglar lite på din nakna kropp
i spegeln, kommer på att dina bröst är ju faktiskt fina som
solsken och paraplydrinkar!

sen skiter du i handduken, och kliver ut blöt som en djup sjö ur
duschen för att fortsätta stirra på din sjukt het-som-en-raket-kropp
och du försöker komma på alla fina ord du bara kan

persika flädersaft hallonsaft ryggslut

men efter ett tag orkar du inte förnufta och rutina till det längre, det blir
för mycket civilisation för att orka stå med rak rygg längre. du faller ihop,
naken som en nyfödd bebis, mitt på golvet, som den stora pöl du är.
först 2 timmar senare, när klockan slår 3 på natten lyfter du på benen,
tänder en cigarett och röker den tills den bränner fast i fingrarna.
du vill ha ryggslut, sträva kinder, kaffepauser och gamla välkända händer innanför låren.

och dem tänker att - gud, vad bra att hon känner sig lugn igen, inuti liksom.
bakom sina gardiner.


Sophie Zelmani – Our Man